SVT Nyheter skriver idag om lönsamheten i att förvalta studentbostäder. De har tittat på årsredovisningarna från 2016 för de 23 medlemmarna i Studentbostadsföretagen och har räknat ut att den genomsnittliga avkastningen var 18 procent, vilket de säger är högre eller i nivå med många börsnoterade fastighetsbolag. Men de undviker att nämna att flertalet av dessa medlemmar, om än inte börsnoterade, fortfarande är aktiebolag.

Som ett skräckexempel på höga hyror använder sig SVT av den av Stockholm Studentkårers Centralorganisation (SSCO) grundande Stiftelsen Stockholms Studentbostäder (SSSB). Efter att ha intervjuat en student om hur absurd hon upplever hyran för en tvåa hon tittade på i förra veckan nämner man i förbigående, och långt ned i artikeln, att SSSB inte har några aktieägare som kräver utdelning utan att vinsten återinvesteras i verksamheten. Trots detta används just SSSB som skräckexempel istället för något av de fem icke namngivna företag som delade ut 50 miljoner kronor till sina ägare 2016.

SSSB skapades av studenter för studenter i den rådande stora bostadsbristen i Stockholm 1958, när studenterna tyckte att beslutsfattarna i Stockholms län inte tog sitt ansvar för studentbostadssituationen. SSSB är en stiftelse och inte ett aktiebolag; de hyresintäkter som kommer in används till att driva verksamheten samt att underhålla dagens, och bygga morgondagens, studentbostäder.

Den jämförelse som görs av SVT avseende SSSB är dessutom direkt fel. 2016 hade SSSB en direktavkastning (driftnettot i förhållande till taxeringsvärdet) vilken understeg 3 procent; långt ifrån vad SVT anger i sina beräkningar.

SSSB är verksamma i Stockholm och bristen på byggbar mark i Stockholm gör marken dyr och all nyproduktion dyr. SSSB sätter en så låg hyra som möjligt samtidigt som de genom att ha marginaler för att kunna underhålla och bygga fler studentbostäder tar ansvar för framtida studenters boenden. Sveriges förenade studentkårer (SFS) kritiserar det faktum att det går att göra vinst på studentbostäder. De har en riktlinje om att 35 procent av studiemedlet – vilket för nuvarande ligger på ca 10 000 kr per månad – är rimligt att betala i hyra. I en stad som Stockholm, där knappt hälften av invånarna har råd att hyra en nyproducerad tvåa, är detta tyvärr en utopi som är i det närmsta omöjlig att uppnå.

Istället för att kritisera stiftelser som i en marknad med extrema priser och hög bostadsbrist försöker förbättra bostadssituationen för Stockholms studenter borde vi vända oss till Sveriges beslutsfattare. Vi behöver regelförenklingar som gör att det blir billigare att bygga nyproducerat. Vi behöver förändringar som gör att det blir mer attraktivt att bygga billiga hyresrätter. Vi behöver en bostadspolitik som gör att det fortsätts byggas även om konjunkturen viker. Vi behöver beslutsfattare som tar ansvar för att se till att bostadsbolagen har möjlighet att bygga bostäder som studenterna faktiskt har råd med.