I år var det återigen dags för Studentbostadsföretagens branschkonferens som arrangeras vartannat år på olika platser i Sverige, denna gången i Malmö och Lund. SSCO:s ordförande Oskar M. Wiik var på plats för att nätverka, utbyta erfarenheter, besöka och höra om intressanta exempel på hur andra studentbostadsföretag (än SSSB) arbetar samt representera studentrösten i ett forum fyllt av byggherrar och fastighetsägare.

Årets tema var co-living – den delade bostaden – och studentbostadens roll i samhället.

Oskar, det var första gången du deltog vid StudBo-konferensen. Vad tyckte du? Hur kändes upplägget?

StudBo var en otroligt spännande mötesplats och ett utmärkt tillfälle att nätverka med studentbostadsbranschen. Den del av konferensen jag fann mest spännande var föreläsningen om att bygga och designa för psykisk hälsa och välmående. Studenter mår idag sämre och sämre och studentbostadssektorn frågar sig själva dagligen vad deras roll är och vad de kan göra åt problemen. Denna föreläsning av Johanna Ärlemalm var lite mer ur mottagarens perspektiv vilket gjorde att den talade till mig mer i egenskap av företrädare för en medlemsorganisation.

Hur var det att vara på StudBo som studentorganisation?

SSCO var den enda intresseorganisationen på plats och även om Stiftelsen Göteborgs Studentbostäder (SGS) och Kårallen (Linköpings universitets kårhus) närvarade var avsaknaden av studenter tydlig, vilket var synd.

Det märktes förstås även på innehållet i seminarierna att de var mer anpassade för branschfolk än intresseorganisationer, men det var som sagt en otroligt spännande mötesplats och det var väldigt intressant att se hur andra aktörer i andra delar av Sverige arbetar med studentbostadsfrågan.

Årets tema var ju co-living – vilka praktiska exempel på det lyftes under konferensen?

Det var främst fyra lösningar som lyftes: The Collective, Marathon, Greenhouse och Vallavåningen. Marathon och Greenhouse var två av de studiebesöken vi gjorde – de andra två var Sagoeken i Lund och Stapelbädden i Malmö – medan The Collective och Vallavåningen nämndes i seminarier.

I Marathon i Lund såg vi ett ganska typiskt exempel på den typen av co-living-lösningar som studentbostadsvärlden har fokus på idag, nämligen att studenter antingen har en egen liten etta eller delar på en tvåa eller trea och sedan har gemensamma mötesplatser som tvättstuga och lounge där man kan umgås. Ett milt sätt att bygga mötesplatser utan att bygga bort den egna bostaden, som så många studenter fortfarande vill ha.

I Greenhouse i Malmö var gemenskapsprojektet mer omfattande; där försöker man även samla boende med liknande intressen, i det här fallet odling. I huset blandas vanliga lägenheter med studentkollektiv och det finns olika “odlingsstationer” utöver de odlingsbalkonger som tillhör varje (ordinarie) lägenhet.

Studentbostäderna i Greenhouse är kollektiv som delas av sex studenter. Det sträcker sig över två våningar med stora kök och vardagsrum och studenterna har varsitt sovrum. Även studentkollektivet har en balkong. Jämför man med traditionella korridorslösningar (som färre och färre svenska studenter vill bo i) känns detta som ett mycket mer dynamiskt boende, fast med en bibehållen känsla av att bo i en studentkorridor.

Vad tar du med dig från konferensen in i ditt dagliga arbete som ordförande för SSCO och styrelseledamot i SSSB?

Självklart hur vitalt en students boende är för den vardagliga tryggheten och välbefinnandet, men även hur snabbt trender kommer och går i byggbranschen och vilken konflikt det blir när lagar och regler hämmar befolkningens och branschens viljor och ambitioner kring att bygga nytt och förädla äldre bestånd. Lag- och regelmässigt är det mesta väldigt fyrkantigt och utdaterat, men det är tydligt att studentbostadssektorn har såväl vilja som driv och kompetens för att utmana detta och göra Sverige till en riktigt kunskapsnation med välmående i fokus.

Frågor besvaras av:
Oskar M. Wiik
Ordförande SSCO
ordf@ssco.se
070 899 77 15