SSCO har idag skickat in ett remissvar till betänkandet Modernare byggregler – förutsägbart, flexibelt och förenklat, SOU 2019:68. SSCO är inte regelmässigt den röst som regeringen bereder tillfälle att inkomma med sådana svar, men SSCO har likväl funnit starka skäl för att tillföra perspektiv på utredningens förslag – framförallt vad gäller borttagandet av de så kallade kategoribostäderna.

SSCO anser i likhet med Studentbostadsföretagen och till skillnad från SFS att det vore mycket olämpligt att ta bort kategoribostaden, framförallt i en tid av stor studentbostadsbrist. Nedan kan du ta del av remissvaret.

Du kan också ta del av dokumentet här.

Stockholms studentkårers centralorganisation, SSCO, är regelmässigt inte den röst som är utsedd att representera studentperspektivet som remissinstans. Vi har ändock funnit starka skäl för att tillföra vårt perspektiv på några av de ställningstaganden och förslag som finns i betänkandet Modernare byggregler, SOU 2019:68 – perspektiv som alltså inte framgår i studentrösten i övrigt.

 

Generellt kan inledningsvis sägas, att vi välkomnar all ansträngning för att göra byggprocesserna mer flexibla och förutsägbara genom regelförenklingar och dylikt. I en tid av svår bostadsbrist, där många unga och studenter upplever en dubbel utlåsning från bostadsmarknaden som både åldersmässigt och ekonomiskt underlägsna, är det av högsta prioritet att tillföra bostadsmarknaden bostäder som människor har råd, möjlighet och vilja att efterfråga. Att därför genomföra förenklingar som innebär lättnader i förhållande till vissa onödigt betungande krav är både önskvärt och konstruktivt.

 

Det SSCO beklagar är att utredningen har landat i att det inte skulle vara ändamålsenligt att bevara studentbostaden som en kategoribostad. Studentbostaden är per definition en genomgångsbostad, och en av många önskad sådan – det är en bostad som studerande bor i under sina studier och som därför kan vara mer anpassad till den studerandes förutsättningar. Många studenter önskar flytta till områden som präglas av studentliv – det är en fråga om identitet, om tillhörighet och om att snabbt finna sig i en potentiellt ny stad. Vi delar inte alls Sveriges förenade studentkårers (SFS) uppfattning om att det är ett problem att se studentbostaden som en tillfällig bostad, och inte heller bilden av att det skulle skapa problem som ålderssegregation. Snarare innebär det att byggföretag som är specialiserade på just studentbostäder kan använda sina resurser för att optimera byggandet, och därigenom också ha råd att efterfråga centrala lägen – lägen som unga studenter annars inte skulle ha möjlighet att efterfråga. Dessutom kan man inte sätta likhetstecken mellan [bostäder för studenter] och [små bostäder (<35 kvm)], då många studentbostäder är större och utformade för att kunna bebos genom till exempel kompiskontrakt. Det råder stor brist på studentbostäder, och att göra den förändring utredningen föreslår skulle gå i direkt motsatt riktning till det effektiva utbyggandet av studentbostäder som marknaden kort sagt skriker efter.

 

Motiveringen i betänkandet är vidare mycket tunn; nämligen att ”det finns många i samhället som skulle vilja lägga sina pengar på annat än ett dyrt boende”. I sig är det varken falskt eller anmärkningsvärt att fler än studenter delar denna önskan, men att studenter vill bo billigt handlar inte om att man vill kunna lägga pengar på annat, utan om att faktiskt kunna finansiera sitt boende med studiemedel som inkomst. Studiemedlet, som ändras i relation till KPI, och bostadspriserna har sedan en tid tillbaka glidit ifrån varandra, där priserna på bostadsmarknaden – i synnerhet i Stockholm och för nyproduktion – har ökat i en väsentligt högre takt än KPI. Att i detta sammanhang stänga möjligheten för studentbostadsvärdar att bygga studentanpassade bostäder sett till såväl utformning som plånbok är mycket olyckligt – framförallt när branschen själv, nämligen Studentbostadsföretagen, ser detta behov. SSCO menar att hållningen i betänkandet – att stryka studentbostaden som kategoribostad – skvallrar om att man missar den större bilden om studentbostadens funktion.

 

Att fler remissinstanser inte har berört denna fråga är inte i sig märkvärdigt – det är framförallt de som bygger uteslutande studentbostäder som ser detta behov, och de finns representerade genom Studentbostadsföretagen. När andra aktörer än rena studentbostadsföretag invänder att ”olika människor kommer att bo i en bostad över tid” uttrycker de inte en sanning för de företag som är specialiserade på just studentbostäder, och att använda deras argument för att ta bort något som de själva inte ser eller har ett behov av är varken lyhört eller verklighetsförankrat.

 

Vi håller med Studentbostadsföretagen om att det går arbeta innovativt och varierat för fler bostadstyper utan att för den sakens skull utesluta studentbostaden som en egen kategori. En så genomgripande förändring som förslås i utredningen bör under inga som helst omständigheter genomföras utan en vidare och djupare analys av konsekvenserna, och en sådan lyser med sin frånvaro i utredningen.

 

Frågan om studentbostaden som kategoribostad är inte en icke-fråga, och den kan inte så enkelt avfärdas med argument grundade på oberättigad oro istället för fakta. Mot denna bakgrund avstyrker SSCO starkt förslaget om att ta bort kategoribostäder.