Det är med tungt hjärta och ostadig hand vi idag stänger portarna till Studentpalatset för gott. Denna anrika byggnad som sedan 1998 verkat som en studie- och mötesplats för flera tusentals av Stockholms studenter i SSCO:s regi kommer alltid ha en varm plats i vårt minne (och historia), men denna soliga junifredag markerar slutet på en era.

Efter 23 år tillsammans kommer vi sakna sorlet av studentröster i korridorerna utanför vårt kontor. Vi kommer sakna Luciafirandet med Friedmans apostlar – ja vi kommer till och med sakna kön med studenter utanför porten klockan 08:28 som gjorde det svårt att smita förbi och in på kontoret. Men mest av allt kommer vi sakna att kunna erbjuda er som studerar en central, neutral och kostnadsfri plats att göra detta från. Någonstans att sitta själv, med vännerna eller med arbetsgruppen när studentbostaden, eller kanske till och med lärosätet, inte räcker till.

Det här pandemiåret har visat hur viktigt det är med bra förutsättningar för digitalt arbete – något som de flesta studenter förstås redan visste om sedan länge. Bristen på funktionellt arbetsutrymme i många bostäder har blivit påtaglig samtidigt som möjligheten att arbeta utanför hemmet drastiskt reducerats. När Sverige nu långsamt går mot någon slags återgång till det normala – dvs livet innan pandemin – och många arbetstagare så småningom kommer att återvända till sina kontor kommer tusentals studenter i stället befinna sig i en förvärrad situation jämfört med före pandemin. Vi vill därför passa på att återigen upprepa vår uppmaning till Stockholms högskolor och universitet att ta ett individuellt ansvar i att säkra en god studiemiljö för våra studenter nu när Studentpalatsets portar stängs.

Vi vill från djupet av våra hjärtan tacka alla er som under åren besökt, arbetat för, och möjliggjort driften av Studentpalatset: utan er hade dessa 23 år aldrig varit möjliga.

 

Oskar M Wiik
SSCO:s ordförande