I min roll som ordförande för SSCO känns det som att jag alltid säger att det inte finns några studentbostäder. Det är ju sant i och för sig, men det byggs också studentbostäder. Om ack få, alldeles för få. Den här veckan tas exempelvis första spadtaget för nya studentbostäder på Lappis. Det ska byggas nästan 200 nya bostäder där. Jag ska delta i ett panelsamtal på plats vilket känns kul, både för att det byggs nytt men också för att det är roligt med fysiska evenemang. Jag är svältfödd, skulle en kunna säga.

För mig har det alltid varit något speciellt med att bo i studentbostad. Jag bodde under en ganska lång tid på Lappis och även om jag inte var någon partyprisse så fanns det ändå något väldigt speciellt med att bo i ett område med bara andra studenter. Det var inte bara det att Ica hade rabatter på färsk pasta nästan varje dag och att utbudet på frysmat var enormt i relation till storleken på butiken men känslan av att vara liksom ett med studenter tillförde något. Jag studerade på SU och ibland kändes det som att jag aldrig lämnade campus. Det kan såklart medföra stress, men mest medförde det en känsla av samhörighet för mig. Känslan av samhörighet är för mig liksom grunden för att må bra. Jag tror det är en stor anledning till varför jag valt att bo där jag bor men även varför jag valt engagera mig i studentrörelsen.

Så, det känns kul att återvända till Lappis för min del. Och nästan 200 nya bostäder är något att fira, även om vi egentligen kanske hade behövt addera ett par nollar. Jag tycker personligen också att det är roligt att Lappis blir större och större. Det är som en egen liten stad. Vi får hoppas att studenterna som förväntas bo i de framtida bostäderna har råd med dem. Nybyggda studentbostäder brukar inte vara snälla mot studentplånboken. Men mer om det en annan gång.

Sofia Holmdahl
SSCO:s ordförande