Studentlivet är en central del i ens studietid. Jag kände mig väldigt långt ifrån det studentikosa när jag började studera. Förstod inte alls vad som var lockande i det. Sen insöps jag.

Sedan mars 2020 har studentkårerna och studentföreningarna förflyttat hela sin verksamhet digitalt. Jag och ni har säkert tagit del av såväl speedfriending som digitala pubkvällar, quizar som filmkvällar. Den organiserade studentrörelsen har varit duktig på att ställa om och det gäller även de kanske mer klassiskt roliga delarna av studentlivet. Under de senaste 18 månaderna har det sociala fått ske digitalt och jag är så imponerad av hur mycket som kan göras digitalt. Men som vi har saknat att träffas.

Jag minns första gången jag var på en studentpub. I mitt fall var det på Gula villan vid Stockholms universitetet. Det var nästan så att jag blev medtvingad av några kursare. Vi hade lämnat in en tenta, jag tror min handlade om filmen Juno och vi skulle fira. Det är inte så att jag minns jättemycket från den kvällen, men jag kan anta att jag drack en Cola light och antagligen hade vi det ganska trevligt, för återkom gjorde jag ju. Motvilligheten i mig att engagera mig studentikost var stor men ibland behöver åtminstone jag en knuff i rätt riktning för det studentikosa är så fyllt av så mycket gemenskap och samhörighet. Mina bästa känslor.

I veckan släpps nästan alla restriktioner som legat under den senaste tiden och studentkårerna och studentföreningarna kan återigen mötas fysiskt och det gör mig sprudlande. Det är så många studenter som inte varit på campus och kommer nu mötas av en helt otrolig värld av möjligheter. Jag är avundsjuk på alla som ska få uppleva studentlivet fysiskt för första gången och jag känner nästan ännu mer glädje över att kårerna och föreningarna äntligen får arrangera saker fysiskt igen. Efter all digital kamp så förtjänar ni det.

Sofia Holmdahl
SSCO:s ordförande