Idag är det världsdagen för psykisk hälsa, eller World Mental Health Day. En dag då vi samlas för att lägga fokus på något väldigt viktigt; att öka medvetenheten om frågor kopplade till psykisk hälsa.

I en enkät av Folkhälsomyndigheten som genomförts under 2021 svarar fyra av tio vuxna att de har eller har haft psykisk ohälsa. Fler än hälften svarar också att de har en relation till någon som de vet har psykisk ohälsa.

Som de flesta av oss redan vet mår studenter sämre än befolkningen i stort. I SSCO:s undersökning från 2020 svarade två av tre studenter att de har problem med oro, ångest och ängslan, en tredjedel att de ofta eller alltid har problem med sömnen, samt att åtta av tio att de känner sig stressade. Det är en oroväckande hög andel. Som om det inte räckte uppger även hälften av Stockholms studenter att de i hög grad har mått sämre under coronapandemin, på grund av de sociala begränsningarna. För att möta larmen om den ökade psykiska ohälsan har regeringen tillskjutit medel till lärosätenas arbete med studenthälsa. Det är ett välkommet tillskott då studenters hälsa behöver tas på allvar och sättas på agendan på lärosätena.

Dock har även studenthälsan sina begränsningar. De kan helt enkelt inte behandla problem som uppstår till följd av bristande långsiktighet i stadens utveckling som studentstad – som leder till både oro, stress, ångest och ensamhet. Två viktiga faktorer för studenters dåliga mående är trots allt deras ekonomi och boende.

Det behövs en helt annan typ av långsiktighet och framförhållning i Stockholms utveckling som studentstad om studenter ska ha förutsättningar att må bra. Regionen behöver ta ett större grepp och utveckla en vision och plan för Stockholm som studentstad, motsvarande den Regionala utvecklingsplanen för Stockholm 2050 (RUFS). Tillsammans med studenter, kommuner, lärosäten, stadsplanerare och andra aktörer behöver regionen reflektera över vilken typ av studentstad Stockholm vill vara. Hur studenterna ska bo, vart de ska bo, hur de ska klara ekonomin och hu de i övrigt ska ha förutsättningar för att må bra. Genom att utveckla en sådan vision, och därefter en konkret plan för hur visionen ska uppnås, skulle regionen kunna ligga steget före och ha något att hålla sig i när campusområden utvecklas, utbildningsplatser ökar och studentbostäder behöver byggas.

Om vi ska nå målet att vara en ledande kunskapsregion måste vi komma till rätta med den psykiska ohälsan. Att ge lärosätena utökade resurser för studenthälsa är ett viktigt steg på vägen – men bostadsbrist och pressad ekonomi kan inte lösas med terapi.

 

Sofia Holmdahl
SSCO:s ordförande