Igår var det partiledardebatt och jag skulle ljuga om jag sa att jag satt bänkad. Jag hade fullt upp med mitt psykiska mående och då det var World Mental Health Day igår så tänkte jag att det inte var mer än rätt. Det är för övrigt alltid okej att pausa för sin psykiska hälsa.

Idag är dock en annan dag och jag har kommit ikapp med vad som sades under partiledardebatten, tack vara undret som är SVT Play. Det är knappt ett år kvar till valet och vi har verkligen gått in i en period som kommer präglas mycket av politik. För mig var det väldigt tydligt under partiledardebatten att högskolepolitik – ja, det är inget de vill ta i.

I debatten igår så lyftes högre utbildning endast i förbifarten. Vi är över 400 000 personer som studerar i Sverige. Vi är många och ändå är frågan om våra förutsättningar och vår utbildnings förutsättningar ointressant. För mig är det väldigt märkligt hur ointressant frågan är då oändligt många andra frågor är helt beroende av akademin och vår utbildning. Frågan om högre utbildning nämns ju endast som sagt i förbifarten när det kommer till andra politikområden. Det talas om att det behövs fler behöriga lärare, att fler behöver utbildas efter arbetsmarknadens behov och dylikt men det talas varken om studenter eller högre utbildning och det är ett problem.

Det finns ganska stora utmaningar för högre utbildning, inte minst finns det ganska stora frågor om finansieringen av högre utbildning och såklart resurstilldelningssystemet. Sen har vi ju det eviga problemet med hur vi ens ska klara av att studera. Bostadsbristen är likaså den ett stort problem och ett jättestort problem för många av landets studenter. Jag kan go on and on and on, som Abba skulle ha sjungit. Många av de problem vi upplever som studenter talas det inte om och inte heller igår. Vi glöms bort. Som vanligt. Vi behöver gemensamt sätta studenter och högre utbildning på agendan, för om vi inte talar om det så verkar ingen göra det.

 

Sofia Holmdahl
SSCO:s ordförande