Ett stort evenemang för Stockholms studenter varje år är Nobel. Vanligtvis så samlas ett 90-tal studenter i Stadshuset för att fira Nobel tillsammans med nobelpristagare och kungen. Vi, SSCO alltså, är ansvariga för att koordinera alla studenter som deltar vilket är ett ganska stort projekt vi tar oss an varje år. I år kommer inte Nobel se ut som vanligt, detta är såklart tråkigt för Studentstockholm, men det gör att en måste hitta på andra sätt att ha roligt i mörkret.

En rolig sak med att sitta i SSCO:s presidium är att en får gå på festliga tillställningar. Nu i december är vi inbjudna till såväl SUS som MF:s luciabaler t ex. Jag älskar luciabaler. Att få på sig en (i mitt fall) svart långklänning, ett par lite för kalla skor och en medalj – ja, det förgyller decembermörkret. Även om representation inte är huvuduppdraget för mig så är det en extra bonus. Innan jag började engagera mig i studentlivet tyckte jag att det där med medaljer var tramsigt, idag förstår jag i alla fall ett värde – det finns något att småprata om. Ibland tänker jag att jag blivit bättre på att småprata med åren, men det skadar verkligen inte att ha hjälpen av att en alltid kan fråga någon vad just deras medalj står för.

I vanliga fall brukar decembermånad vara fruktansvärt stressig för SSCO just för att vi är så inblandade i Nobelfirandet. I år kommer det nog inte vara riktigt lika stressigt men vi lämnar inte stressen bakom oss helt. Eftersom vi inte får fira Nobel på gammalt hederligt vis kommer vi i år ha en sittning för de som vanligtvis firar Nobel på stadshuset. Det kommer bli en otrolig tillställning med kårfolk från hela Studentstockholm. Jag ser fram emot det, och jag ser fram emot att få bära min gamla, urtunga medalj. Det blir fint.

Bilden är från förra året, då det i mitt fall blev en digital luciabal, även om jag klädde på mig för fysisk tillställning!

Sofia Holmdahl
SSCO:s ordförande