Nu kommer det bli långt. Gör er redo för att släppa allt ni håller på med.

Förra veckan fick vi ta del av ett intressant seminarium där S-studenter presenterade och diskuterade sitt studentpolitiska program. Vi uppskattar både initiativet att ta fram ett samlat program om sin politik, och att ge möjlighet att diskutera det. Det skulle vara otroligt givande om fler studentpartier tog ett liknande grepp!

Till S-studenters program. Det finns både saker som jag håller med om, och sådant som vi ställer oss mer frågande till. Jag tänkte dyka ner i några av dessa saker.

Studentinflytande
Det är glädjande att S-studenter vill se ett ökat statligt ekonomiskt stöd till studentkårerna – jag kunde inte instämma mer. Ända sedan kårobligatoriet avskaffades för tolv år sedan kämpar många kårer med knappa resurser, vilket självklart påverkar verksamheten och i slutändan förmågan att bedriva starkast möjliga studentinflytande. Vi vet alla att ett starkt studentinflytande är en förutsättning för både god studiemiljö och för hög utbildningskvalitet, så jag hoppas verkligen att S-studenter kommer att driva frågan med emfas!

Fusk
Fusk är bedrövligt och vi behöver jobba på bred front för att motverka det. Jag blir dock lite fundersam över den vinkel som S-studenter tar på problemet och de lösningar de ser framför sig.

S-studenter vill för det första att det ska tillsättas en utredning kring hur fusk tar sig i uttryck vid lärosätena. Men, lärosäten och UKÄ för redan noga statistik över fusket. Lärosäten dokumenterar alla anmälningar till sina respektive disciplinnämnder och i dessa ska all information om fusket finnas. UKÄ sammanställer regelbundet statistiken med anmälningsgrunderna. Ännu en utredning ter sig som något av slöseri med både tid och resurser.

Handläggare vid lärosätet besitter en enorm kunskap om hur fusket tar sig i uttryck. Det vi snarare skulle behöva se är bättre samverkan mellan lärosäten och säkerställa att processerna och påföljderna sker på likvärdiga sätt.

Jag håller med om att vi måste ha lagar som minskar benägenheten med mer eller mindre öppna fuskförmedlingssidor, men jag tror också att vi aldrig kommer att komma åt alla hur mycket resurser vi än lägger på det. Då behöver vi istället jobba förebyggande så att få färre att välja fusk som en utväg.

En intressant aspekt i avsnittet om fusk är att S-studenter anser att ett sätt att motverka det är att knyta lärarna närmre studenter så att de har möjlighet att bilda sig en uppfattning om varje students kunskap:

“Lärare måste ha chansen att bilda en uppfattning om varje enskild students kunskaper. Det ska inte vara möjligt att glida genom grundutbildningen med hjälp av andras insatser.”

Vad menar S-studenter här? Ska lärare genom att känna studenterna bättre avgöra om deras tenta eller uppsats är skriven av dem själva eller av andra? Hur går det i så fall ihop med deras senare krav på att tentor, uppsatser och andra arbeten som norm ska vara anonyma för att säkerställa en objektiv bedömning av studenternas prestation?

Förstå mig rätt – jag håller med om att resurserna till högskolan måste öka och att trenden med att effektivisera in i absurdum måste stoppas, eftersom det går ut över den lärarledda tiden och pedagogik. Jag tror dock att politikens roll är att lyssna till vad lärosätena och pedagogerna behöver och låta dem använda resurserna på det sätt de finner mest lämpliga. Att politiker börjar styra över den pedagogiska verksamheten på detaljnivå vore att gå i fel riktning.

För att förebygga fusk måste vi också ta fasta på de anledningar som studenter uppger till att ha fuskat. Det handlar om allt ifrån bristande pedagogik till att ekonomin är så ansträngd att de måste jobba mer än de egentligen klarar av. Fusk kan aldrig rättfärdigas, men genom att skapa bättre förutsättningar för att vara student som helhet kan vi förebygga en hel del.

Bostadsbidrag
Vi på SSCO tycker många saker om bostadsbidraget, varav en sak är att åldersgränsen på 29 år för de utan barn ska slopas för studenter. Där är vi eniga med S-studenter. Därefter blir vi något fundersamma. S-studenter skriver

“Studiestödet har halkat efter samhällets inkomstutveckling. Därför föreslår vi att börja sluta gapet genom ett generellt bostadsbidrag riktat till samtliga studenter, administrerat genom centrala studiestödsnämnden.”

Vad menas här? Ska alla studenter ha rätt att ansöka om bostadsbidrag, eller ska alla studenter få bostadsbidrag, genom CSN? Det vill säga, vad menas egentligen med ett ”generellt” bostadsbidrag. Om alla ska få det borde det väl istället vara enklare att bara höja studiemedelsbidraget?

Vi håller helt med om och har skrivit en hel del om att reglerna kring bostadsbidraget måste förändras för studenter för att fylla sitt syfte (läs tex den här debattartikeln). Att det ska flyttas från Försäkringskassan till CSN förstår vi dock inte poängen med. Det är inte per automatik svårare att ansöka från Försäkringskassan än från CSN. Problem med tydlig information går att lösa med just tydlig information och samverkan.

Stöd till studenter med funktionsnedsättning
Bra S-studenter! Jag är helt enig om att stödet till studenter med funktionsnedsättning måste öka i samma takt som antalet som nyttjar stödet ökar. Det är en mänsklig rättighet och något hela samhället tjänar på.

Det var det. Ses snart igen!

Sofia Holmdahl
SSCO:s ordförande