Jag började studera genusvetenskap vid Stockholms universitet 2015. För mig var utbildningen ett självklart val, frågorna engagerade mig och maktteori kändes spännande. Jag minns min introduktionsföreläsning då den dåvarande studierektorn för ämnet, Fanny Ambjörnsson, sa att utbildningen inte kommer innehålla några triggervarningar och att vi kunde se just det som en enda stor triggervarning. Jag förstod där och då att utbildningen såväl var viktig som ständigt utsatt. Jag studerade genusvetenskap fram till att jag tog ut en masterexamen. För mig är genusvetenskapen personligen och samhällleligt livsviktig. Det jag fått lära mig är unikt för genusvetenskapen.
Genusvetenskapen är viktig för samhället. Den kommer med analyser som är nödvändiga för att skildra världen. Genusvetenskapen är också tvärvetenskaplig. När jag skrev min master skrev jag om femininitet i Melodifestivalen, Lisa Raeder om preventivmedel och Alexandra d’Ubaldo-Gauffin gjorde en intervjustudie om sexuella övergrepp. Genusvetenskap och genusperspektiv i andra discipliner är viktiga för att belysa det som tidigare varit osynligt eller bortryckt, för att tydliggöra maktrelationer i samhället.
Igår var det, som ni vet, val i Sverige och Sverigedemokraterna har i skrivande stund ett resultat på 20,6 %. Sverigedemokraterna är ett parti med rasistisk grund som utöver att bedriva främlingsfientlig politik också vill inskränka den akademiska friheten. 2019 skrevs t ex motionen ”Stoppa finansieringen av genusteori inom högre utbildning” av Tobias Andersson (SD). Det finns en tydlig fara för akademin och svensk högre utbildning med Sverigedemokraterna vid makten. Jag är rädd för såväl mitt liv som för min och många andras utbildning.
Jag har suttit på många poster vid Stockholms universitet, från institutions- till universitetsstyrelsen, och frågan om genusvetenskapens utsatthet har alltid varit aktuell. Det har kommit hot. Oavsett vad en tycker om en specifik akademisk disciplin bör den akademiska friheten alltid vara satt i första rummet. Politiker ska inte bestämma över vilken forskning som bedrivs. Faran är reell och ju mer makt Sverigedemokraterna får desto läskigare blir det. Vi har sett i Europa hur det gått för genusvetenskapen när högerextrema får makt och vi kan inte låta det ske här. Jag vill ha ett Sverige där akademin är stark och självständig. Jag tror det blir bäst så och då måste Sverigedemokraternas inflytande över högre utbildning och forskning göras minimal. Jag valde rätt utbildning och jag kommer kämpa för dess rätt att existera.
Sofia Holmdahl SSCO:s ordförande
Här kan du läsa Lisas uppsats. Här kan du läsa Alexandras uppsats. Vill du ha mer lästips kan du höra av dig. Jag bistår gärna med tips. Till Hillevi Ganetz, Fanny Ambjörnsson, Lisa Käll och alla andra som lärt mig så mycket. Jag är evigt tacksam och kommer alltid kämpa för akademisk frihet och genusvetenskapen. Om det nu betyder något. Ni är mina idoler.